VILTSPÅR

När Ozzy var drygt ett år fick vi möjligheten att släppa lös honom i ett 500 meter långt spår som legat i ett dygn. Vi hade aldrig testat viltspår innan. Ozzy hittade klöven på ett litet kick. Efter detta tillfälle tog det oss över ett år innan vi kom oss för att prova på anlagsprovet. Då hade vi gått en helgkurs så då kunde vi i a f reglerna. Vi hade också införskaffat en spårsele. Problemet med spårandet är inte Ozzys lust utan husse och mattes lust att balta med blod och klövar. Det blir lite för sällan av. Ozzy däremot fullkomligt älskar denna sysselsättning. När han inser att vi är på väg i bilen för att spåra blir det ett himla stök bak i kombin.

Resultat:

Älgjakt 2003-10-13

8:00 gick jag (Josefin), Ozzy och Enzo ut på första drevet.  Det var väldigt snårigt och mycket svårt att ta sig fram. Hundarna tyckte att det var mycket spännande med allt tjoande och tutande i skogen. Stadstjej som jag är tyckte jag att det var mindre kul med alla sticksiga, barriga grenar och den slyiga, näst intill ogenomträngliga terrängen. Redan efter ca 30 minuter bestämde jag mig för att aldrig utsätta mig för detta igen. Men vi kämpade vidare. Mot slutet av sträckan hörde vi ett skott. Hade de prickat en älg? Vi samlades och jägarna kom knallandes. En av dem berättade att han fått in en träff men älgkon hade sprungit vidare. Ozzy fick då ta på sig spårselen och ge sig ut på sitt livs första riktiga eftersök! Först visste Ozzy inte riktigt vad han skulle leta efter. Det är ju inte riktigt likadant som när man går konstgjorda spår. En vorstehtik, Zorba, fick komma till undsättning. Zorba satte iväg och Ozzy följde efter. Plötsligt tog tiken av mot vänster medan Ozzy vek av till höger men det var så tydligt att Ozzy hade fått korn på något. Jägarna följde efter tiken eftersom hon hade startat säkrare. Jag tänkte att det kunde i alla fall vara intressant att se vad Ozzy spårade efter. Ensamma stack vi en bit in i skogen och så plötsligt ett stycke framför oss låg älgen. Själv blev jag visst rädd och skrek?! Ozzy däremot sprang fram till sin första älg och nosade. Jägarna kom och klappade om Ozzy som kände sig otroligt stolt och sprätte runt älgkon som en tupp.

Drev nummer två var mycket trevligare. Gammal, mysig och trollsk skog. Inte alls så snårig och tuff som den första. Höstsolen började värma. Jag upphävde beslutet att aldrig göra om detta, för nu kändes allt mycket roligare. Ozzy och Enzo skuttade runt i mossan och såg ut att ha det ganska bra. Drev nummer tre var lika trevligt det fast då började jag bli riktigt trött i benen och hungrig trots alla smörgåsar. Men vovvarna verkade inte trötta än. När vi kom ut på en stor mossmark fick både Ozzy och Enzo fnatt och tokade runt som galningar och slängde stora mossklumpar lite hit och dit. Då hörde vi ett skott! En stund senare hittade vi jägarna och älg nummer två. Den behövde vi inte leta efter för den låg bara 50 meterfrån skottplatsen. Efter 9 timmar i skogen åkte vi utmattade och nöjda hem. Ozzy och Enzo somnade direkt i bilen och märktes inte förrän vi kom hem. Detta ska vi absolut göra om. Husse (Mattias) var grön avund när vi kom hem. Han hade jättegärna velat vara med. Tyvärr hade jag ingen kamera med så det blev inga bilder. Bilden är alltså inte från vår jakt