Kanada & Alaska

Resan Kanada & Alaska påbörjades under våren 2004. Sidan har kontinuerligt uppdaterats, utan Å, Ä, Ö.

Den 13:e april åkte motorcykeln med båt från Göteborg mot Halifax i östra Canada. Den skickades med rederiet Wallenius Wilhelmsen till en kostnad av 4 800 kr.

Den 23:e april flög jag till Halifax. Brrr, betydligt kallare än hemma. Om några dagar kommer motorcykeln.

27/4, Halifax, Nova Scotia, Kanada

Pa fyra dagar i Halifax har det varit sno, regn och solsken, sk aprilvader. Temperaturen pendlar runt 10 grader. Minst en natt med frost. For 24 kanadensiska dollar (en KAD är ca 5,50 SEK) far jag dela rum med 6 andra pa vandrarhemmet.

Det brittiska kulturarvet ar patagligt har i Halifax, det marks pa byggnader, musik och pub-/dryckesvanor. Manga pubar har livemusik med inslag fran Skottland och Irland. I den gamla forsvarsbyggnaden gar vakter med kilt och bjornskinnsmossa.

En dag nar jag star nere vid hamnen och laser pa en informationsskylt om hur de forsta bosattarna kom hit sa stannar en bil. En man fragar om det ar oljeplattformar som ligger ute pa havet. Min forsta tanke ar - vad harligt jag ser inte ut som nagon turist (antar att de inte fragar turister det). Vi pratar lite sedan erbjuder han mig lite sightseeing med sin bil. Han fortsatter att beratta om deras historia. Hur England och Frankrike krigat om ostra Canada genom tiderna. Om hur engelsmannen vann och forvisade om inte alla sa de flesta franska bosattarna. Manga av dessa forsvann ner till Louisiana, USA. Sjalv ar han sk acadien, dvs med franskt pabra. Aven det franska inslaget ar patagligt, skyltar star pa bade engelska och franska.

Idag har jag hamtat motorcykeln. Forst en snabb tur till rederiets kontaktpersoner, sedan till tullkontoret for att fa ta in motorcykeln i landet. Hos tullen blev jag tvungen att svara pa fragor om hur lange jag ska stanna, om jag ska jobba, vad jag ska gora och sa vidare. Alla dessa fragor stallde de aven nar jag sjalv kom till flygplatsen. Sedan ner till rederiet igen. Sedan till hamnomradet och hamta motorcykeln. Aven jordbruksverket ville tycka till, man far inte ta in en allt for smutsig hoj, de kanske ar radda for fron och andra otackheter som kan komma in i landet. Allt gick riktigt bra. Tyvarr, hade nagon stulit plastskydden for koppling och handbromshandtagen. I ovrigt verkar motorcykeln ma bra. Blev tvungen att betala en hamnavgift pa 123 kanadensiska dollar.

I morgon har de lovat battre vader (regnat hela dagen idag), da kommer jag att kora soder ut pa NS (Nova Scotia) .

9/5, Medicine Hat, Alberta, Kanada

Vadret i Nova Scotia (NS) fortsatter till storsta delen att vara kyligt och regnigt. Solen tittar dock fram lite emellanat. Kor en tur over sodra NS, avstanden ar stora sa det blir drygt 80 mil. Delar av landskapet paminner om Bohuslan med kala klippor, hav och fiskebyar. Annars ar det patagligt med mager oskott skog. Svanger av till den lilla samlingen hus som kallas Port Medway. I hamnen sitter Mike som ar hummerfiskare, han har indianpabra. Hans Kompanjon heter Adam och ar av tyskt ursprung. De haller pa att agna sina fangstburar med bl.a. makrill. Mike berattar att de tjanar ca 140 000 dollar (en kanadensisk dollar ar ca 5,50 SEK) pa ett ar. Lite langre norrut pa NS kan de tjana upp till 1 miljon dollar pa ett par manader, berattar Mike. Jag fragar en gang till for det later sa otroligt, jag horde ratt avslutar han. Det ar dock inte helt ofarligt, i samhallet Lunenberg kan man pa fiskarnas minnesplats lasa om fartyg och sjoman som forsvunnit i djupet fram tills idag. Adam foll i en gang och blev kvar i vattnet omkring 20 minuter berattar Mike. Normalt klarar man inte sa lange utan vi tror att hans ylletroja raddade honom.

Efter nagra lugna dagar i NS sitter jag i sadeln langa dagar. Genom New Brunswick skiner solen och det ar riktig sommarvarme. Nar jag narmar mig det fransktalande Quebec kommer kylan tillbaka. Kylan kommer att dominera vadret i stort. Efter nagra timmar ar man kall sa att man far svart att skriva.

KTM:n har fungerat mycket bra tills jag en regnig dag kor in i Montreal som ar en miljonstad. Da borjar den do pa tomgang. Eftersom jag helst stannar utanfor storstaderna fortsatter jag till Ottawa som bara nar upp till en knapp miljon invanare. Efter att jag yrat runt lite hittar jag till slut KTM-handlaren. Medan de servar motorcykeln kommer en forsaljare pa knappt 30 ar fram till mig. Han hade sett flaggorna pa KTM:n. Jag gillar de svenska flaggorna sager han. Det visar sig att han ar ett stort fan av svensk musik och da sarskilt Roxette. Jag kommer fran Holland fortsatter han och har flyttat fram och tillbaka lite. Nar jag fragar om han gillar att bo i Canada tittar han sig om och svara lite tyst "Nja, man jobbar for mycket, for hogt tempo. Jag saknar fritiden och att umgas med vanner. De flesta jobbar manga timmar ar lediga lite pa kvallen, lagger sig tidigt och borjar arbeta tidigt nasta dag ar hans uppfattning. Varan butik har oppet sju dagar i vecka n, matbutikerna i centrum har oppet dygnet runt, det ar den nya trenden avslutar han.

Fram till ostra kanten av Lake Superior paminner landskapet i stort om det som finns i Sverige. Sjoar, skogar, akermark och kullar. Vadret fortsatter att vara kyligt. Vid Lake Superior bestammer jag mig for att kora ner i USA och soder om sjon pga att de pratar om sno norr om sjon. Det blir nagra grader varmar men fortfarande kyligt. I tullen "stjal de" mina korvar, man far inte fora med sig notkott in i USA. Kor genom Michigan och Wisconsin. Har ar det ett platt skogslandskap med lite akermark. Manga finnar bosatte sig har. Man ser finska namn och flaggor. Nar jag kommer in i Minnesota ar enda skillnaden att manga ar svenskattlingar. I vastra Minnesota borjar prarien att gora sig pamind. I North Dakota har prarien blivit ett enda stort jordbrukslandskap, till storsta delen mkt platt. Staller in siktet norrut mot Saskatchewan i Canada. Har blir det lite kulligare, langt mellan gardar och smahalor. Det ar bete och akermark om vartannat. I vastra delen samt Alberta kommer det bade regn och sno. Tyvarr lovar de nagra cm sno till imorgon. Men framat helgen skall solen skina igen.

16/5, Calgary, Kanada

Head-Smashed-In Buffalo Jump ar en mycket intressant plats i sodra Alberta. Har borjar prarien att "kulla" till sig och man ser Klippiga Bergen i bakgrunden. Det ar en av de storre och bast bevarade platserna for fangst av bufflar. I tusentals ar har indianerna drivit dem ut for stupet, de som overlevde hade man ihjal med, klubbor, spjut och pilbage. Det lar ligga tjocka lager med benrester en bit ner i marken precis nedanfor stupet. Det kunde ta flera dagar att driva djuren mot och utfor stupet. Det har var under "the dog days", vilket innebar att man saknade hastar och anvande sig av vargar som packdjur. Man tog vargungar och lat dem vaxa upp bland manniskor. Nar den vite mannen kom och inforde hastar jagade man fran hastryggen istallet.
Nar det ar dags att lamna Head smashed..... dyker Lukas upp, en schweizare som hyrde en bil i New York och ar pa vag mot Alaska. Vi koper nagra vattniga kanadensiska ol, en stek och grillar.

Nasta morgon ar hemsk, nagra cm blotsno, det fortsatter att snoa under dagen. Det tar ett par dagar innan jag vagar ge mig ivag igen. Insnoad i den lilla halan Fort Macleod pa den kanadensiska prarien. Denna hala ar en historisk plats. North West Mounted Police grundade sitt forsta fort i vastra Canada har ar 1874. Detta pa grund av att amerikaner holl pa att salja billig sprit till indianerna.

Till slut vagar jag ge mig ivag mot Calgary. Staden vaxer oerhort mycket, allt pa grund av olje- och gasrikedomar. De far in sa mycket pengar att Alberta ar enda provinsen som inte betalar nagon provinciell skatt. De har till och med gratis tag inom de centrala delarna av staden.
Bilar tutar och ar utsmyckade med flaggaor. Manniskor gar runt med roda trojor. Man skriker Go Flames Go. Det handlar om play off i NHL. Calgary Flames mot San Jose Sharks. Flames ledde med 2 mot 0 i matcher, men under min tid har sa har de akt pa stryck i tva matcher pa raken. Den sista sag vi under stekande sol pa storbild pa en utomhusarena tillsammans med nagra tusen fans.

Tills nu har jag kort drygt 5000 km. Om nagra dagar hoppas jag vara pa vagen mot bergen och grizzlybjornarnas land. Alla man traffar sager att "it is so beautiful".

2/6, Teslin, Yukon, Canada

Efter nagra sommardagar i Calgary kommer regnet tillbaka nar jag kor mot Klippiga bergen. Det ar mycket och det ar blott. Samhallet Banff ligger i nationalparken med samma namn. Samhallet ar mycket turistiskt och faller mig inte alls i smaken daremot bergen ar magnifika. Blir kvar pa samma camping i 4 dagar. Det ar nya snofall som haller fast mig. Hinner med att lana en kajak av Christina och folja med Ernie ut pa trolling med hans bat. Innan det ar dags att aka hem sa har vi fangat en 3,5 kilos Lake Trout.
Fortsatter norrut till Jasper som aven det samhallet ligger i en nationalpark med samma namn. Innan jag nar dit ser jag flera bilar som parkerat langs vagen. Jag stannar till och strax nedanfor hinner jag se min forsta svartbjorn under nagra fa sekunder. I delar av dessa nationalparker verkar viltet vara som tamdjur. Man kan komma mkt nara innan de forsvinner. Som samhalle ar Jasper myckt mer tilltalande, inte lika turistiskt. Men bast av allt ar bergen och vyerna. Innan jag fortsatter tar jag och vandrar nagra dagar tillsammans med en kanadensare. Strax soder om Jasper blev vadret mkt varmare. Vaster om Klippiga bergen i BC ar vadret generellt mkt battre an oster om dem.

Motorcykeln dog for mig ett par ganger i Klippiga bergen men sedan har den gatt hyggligt igen. Den dricker lite olja och vid ngt tillfalle aven kylarvatten.

Farden gar vidare mot BC. De snovita topparna forsvinner nar man kor langs Frasier River. Langre vaster ut nar man borjar resan norrut pa Cassier/Stewart hwy ar de tillbaka. Langs Cassier finns det nastan bara berg, vatten, bjornar och trad, ett och annat smasamhalle gar att hitta som tur ar. Ser aven en skogshuggarcamp. De hus man ser ser till storsta delen ut som om man tagit en bit har och en bit dar och satt ihop. Manga bor aven i sina trailers. Det ar enkelt och langt ifran lyxigt.
Ser en pakord alg och en bjorn.
Pa en camping far jag lana Johns kajak och paddla i sjon. Gubben ar 70 ar. John "flydde" fran Holland pa 50-talet for att slippa tva ars militartjanst. Pa grund av att Holland var sa overbefolkat da sa fick alla som ville lamna landet gora det aven om de "smet" ifran lumpen. De forsta aren var det jobbigt i Canada berattar John " Kanadensarna kallade oss europeiska invandrare for olika namn och pastod att vi stal deras jobb." (Aven en annan kanadensare har berattat att detta hande hans far som kom hit fran Sverige pa 20-talet)
Innan jag lamnar BC har jag hunnit med att se tva svartbjornar till, tyvarr blir de radda och forsvinner nar de hor ljudet av motorcykeln.

For att komma hit, till Yukon, har jag kort ca 900 mil. Landet ar stort, oerhort stort. Falten, bergen, floderna, vagarna allt verkar oandligt. De skulle kunna gomma Sverige i en liten ravin i ett avlagset horn av landet. Precis som hemma ar det ljust lange, solen gar ned strax efter 2200 och efter det ar det ljust ett bra tag till.

Nu ar det dags att ge sig ut i solskenet igen. For forsta gangen pa 5 veckor har jag klarbla himmel hela dagen.

8/6, Whitehorse, Yukon, Canada

Hur ar livet pa min "roadtrip"?.

Precis som pa alla platser ar en del dagar trakiga, "allt" gar helt enkelt emot dig. Plotsligt skiner solen igen och du traffar nya manniskor och allt kanns kanonbra.
Oftast finns tanken om hur KTM:n mar nagonstans langt bak i bakhuvudet, ska den halla hela vagen eller kommer jag att bli staende nagonstans och behova betala en formogenhet bara for att fa komma till service? Det hande tre australiensare jag traffade har i Whitehorse. De kopte en bil i Vancover. En bit soder om Whitehorse lade den av. De fick lagga ut ungefar 1900 kanadensiska dollar for bogsering och reperation.

Man har gott om tid att tanka pa allt och inget. Meningen med livet? Ska jag svanga hoger eller vanster i nasta korsning? Var ska jag sova i natt? Vad ska jag ata ikvall? Det blir mycket pasta, potatis, pastasas, nagon form av kott. Oftast pa burk eller rokt, det ar lite svart att ha farska varor. Forsoker ha lite gronsaker till det. Till frukost blir det garna havregrynsgrot med lite banan eller russin i. En trakig luftig brodskiva av ljust brod med sylt eller jordnotssmor brukar oxa slinka ned.

Maten ar nagot billigare har i Kanada an i Sverige. Bensinen kostar 5-6 kr per liter (vilket de klagar enormt pa), motell ligger runt 50 KAD, gar dock att hitta fran 30 KAD, camping kostar fran 10 till 25 KAD. I norra BC och Yukon ar det latt att hitta campingar for ca 13 KAD, dock utan rinnande vatten. A andra sidan ar det inga problem att hitta en fin plats att fricampa pa har.

Generellt ar manniskorna trevliga och hjalpfulla.
Det ar for det mesta ett avspannt och avstressat liv man lever pa vagen. Tar dagen som den kommer. Att gora listan brukar inte vara for lang.

Nu ska jag satta mig och vanta pa mitt nya dack som maste flygas hit fran Calgary. Det ar latt hant pa lite avlagsna orter.

24/6, Yukon, Kanada

I borjan av juni kom sommaren. Fram till nu har den hallit sig med 25-30 grader och bara enstaka regnskurar. Har gomt Helly Hansen och langkalsongerna langst ned i vaskan.

Siktar in mig pa Atlin i nordvastra BC. For att komma hit maste man kora en del i Yukon. Nagra dagar tidigare hade jag traffat Martin fran Tyskland pa en camping nagot soder ut. Nu "korde jag pa" honom i Atlin oxa. Han ar dar for att besoka vanner. Med hans hjalp blir jag inbjuden att stanna over natt. For att komma till Atlin och Martins vanner maste man lamna Alaskan hwy och kor forst 10 mil soder ut pa en grusvag till Atlin och sedan ytterligare 3 mil for att komma till hans vanner. Grusvagen blir mindre och mindre. Hans vanner flyttade fran Tyskland for 20 ar sedan och for 12 ar sedan kopte de en bit mark och byggde ett hus. Marken lag mitt ute i skogen, de fick roja vag och tomt. Idag star dar ett mycket fint timmrat hus som Ulli byggt sjalv. "Hela bygget" ar sjalvgaende, det finns inga kablar eller ledningar dit. El via generator och varme via ved. De har tre barn som har 25 mil till narmaste biograf i Whitehorse.

Pa baren i Atlin sager servitrisen att det kommer att bli ett "busy night" det blir nog 20 personer.

Kor till Whitehorse. Vantar i fyra dagar och soker efter nagon att paddla med. Till slut dyker en till KTM upp, sjalvklart fran Tyskland. Det ar Axel. Vi gor 7 dagar pa Yukonfloden från Whitehorse till Carmacks. Tyvarr inga bjornmoten, ser en pa langt hall nar vi paddlar.

Tillbaka i Whitehorse traffar jag en man som hjalpte mig att hitta till KTM-handlaren i Ottawa nagra hundra mil bort, ibland ar varlden liten. Nu ar han bl.a har for att leta guld.

Fortsatter norrut for att ta mig till Dawson City och forsoka uppleva lite om guldrushens glada dagar. Planerar att stanna en natt for att sedan kora Dempster hwy norrut till Inuvik och fira arets langsta dag vid polcirkeln med nagra andra motorcyklar. Gatorna i Dawson ar fortfarande grus, husen ser ut som "the wild west", likasa barerna. De forsoker att bevara den gamla stilen. Det ar manga unga manniskor har som jobbar under sommaren.
Nasta dag borjar resan langs den 74 mil langa grusvagen till Inuvik. Val dar ar det bara att vanda och kora tillbaka, det finns inga alternativa vägar. Vagen firar 25-arsjubileum i ar, innan dess fick man ta sig dit pa annat vis. Gas och olja gjorde att man byggde vagen.

Ibland gar inte allt som man tankt sig, i Inuvik upptacker jag att kylaren lacker vatten och att det samlas bland motoroljan. Det ar bara att skicka KTM:n pa lastbil till Whitehorse. Sjalv far jag lift med Morris och Karen i deras camper.

Har i Whitehorse hittade jag pa tredje forsoket nagon som vill forsoka hjalpa mig pa en gang. Tyvarr har vi inte lyckas hitta nagra reservdelar med snabb leverans annu, en vantetid pa 2-3 veckor ar vad de kan lova. Far forsoka med nagra nya imorgon, hoppas pa battre lycka da.

6/7 Anchorage, Alaska, USA

Varje dag hoppas jag att reservdelarna ska komma. Efter en veckas vantan i Whitehorse kommer de med buss fran Vancover. Pga alla skogsbrander ar vissa vagar avstangda, vilket har dragit ut pa tiden. Roken ligger stundtals tjock over vissa omraden. Det kanns nar man andas, sikten blir dalig (nagra 100 meter). Man slapper inte igenom trafiken hur som helst utan man far kora efter en foljebil nar det ar som varst. Det ar lika illa over stora omraden i Alaska. Man raknade med att drygt 100 000 ha brunnit for nagon vecka sedan och det haller fortfarande pa.

Dagarna blir slappa och lite langsamma. Dan och Jeremy fran Australien haller mig sallskap. De kopte en bil i Vancover. Innan Whitehorse gick den sonder, 1 400 fick de betala for reparation och bogsering. Nar de var pa vag tillbaka hande samma sak igen pa nastan exakt samma stalle. De salde bilen billigt och tog bussen.

Martin och Katja (www.twintraveller.com) fran Tyskland dyker upp. De har rest over Kanada pa sina motorcyklar under tva manader och raknar med att vara i Argentina om 22 manader.

Efter nagra veckor med 25-30 grader och solsken sa vander vadret igen, runt 20, mer moln och skurar.

Den 1:a Juni ar "Canada day", vilket ar landets fodelsedag. Den firas med parader och olika upptradanden. Tyvarr missar jag det mesta da KTM:n fortsatter att braka och jag far tillbringa dagen i verkstan. Nar jag bytte olja i Calgary drog de at ena draneringspluggen sa hart att vi inte kan fa bort den utan att forstora den. Antagligen maste den borras ut.

Nar vi gar ut pa kvallen raknade vi med fullt drag pa landets fodelsedag men det var patagligt lugnt.

Nasta dag ger vi oss alla av at olika hall. Jag kor mot Alaska. Efter ett tag visar det sig att mekanikern lagat huvudproblemet men att det borjat lacka olja i stallet. Motorn blir helt kladdig. I samma veva borjar kopplingen att braka och det blir svart att lagga i vaxlarna. Jag bestammer mig for att forsoka ta mig till Anchorage Alaska dar det finn en KTM mekaniker.
Efter ca 80 mil i Glennallen, har nastan 30 mil kvar, borjar det rassla om motorn och bli annu svarare att vaxla. Jag vagar inte kora mer utan stannar vid forsta basta hus. Dar haller Jason pa att roja runt bland allt skrap pa tomten. Han ar fran Anchorage och har kort sin frontlastare upp hit pa lastbil. Han erbjuder mig och motorcykeln skjuts om tva dagar da han ska tillbaka. Jag antar erbjudandet och stannar. Jason har ar runt 25 ar och har precis arvt fastigheten av sin far. Allt ar forfallet och mycket skitigt, aven husen. Jag hjalper honom att roja nasta dag. Vi halsar pa hans grannar. Livet verkar hart har, "manga" av de aldre saknar en tand eller tva. Av de tander som finns kvar verkar de flesta vara angripna av karies. Manga tomter ar fulla av gamla bilar och annat skrot. Manga hus ar i daligt skick och liknar mest ett lapptacke.

Nasta dag kommer Jasons kompis Steve pa besok. Nar vi ska ga en svang i skogen sager Jason till Steve "Bring your gun". Jason plockar fram en 44:a magnum revolver. Han har aven tva gevar med sig. Steve sager att han inte gar ut i skogen obevapnad. De pratar bada om frihet att bara vapen, betala sa lite skatt som mojligt, inte ha några myndigheter som lagger sig i, det finner man i Alaska och det vill de ha. De ar bada " die hard republicans" och rostar pa Bush. Nar Steve ska aka hem något senare gar hans vattenpump sonder pa bilen och han tvingas att stanna och aka med oss tillbaka. Det ar dagen efter den 4:e juli och det mesta ar stangt. Jason hade laddat upp med massor av Budweiser och "junkfood" som han frikostigt delar med sig av.

Vi lastar upp motorcykeln och kommer till Anchorage tva pa natten. Jag blir erbjuden att stanna i Steves shop, dvs hans arbetsplats dar det finns plats for bade mig och motorcykeln. Den ligger bara ett stenkast fran KTM handlaren. De bjod mig pa restaurang tva ganger under resan tillbaka. Jag tror jag upplevt amerikansk gastfrihet.

Nu ska jag ga och se vad KTM handlaren sager.

27/7 Linköping, Sverige

Jag har tur, mekaniker kan titta på min KTM omedelbart. Under dagen kan jag följa med Steve på hans arbete. På kvällen går jag tillbaka till mekanikern. En smärre chock väntar mig. Det är mycket som är trasigt. De vill ha 2500 - 3000 USD för att få ut mig på vägarna igen. Mestadels är det delar. Ska jag laga den? Ska jag skrota den? Ska jag ta hem den? Jag har svårt att hitta svar på alla frågor.
Jag känner att det är inte värt att laga den , inte nu på en gång i alla fall. Don som äger butiken lovar att hjälpa mig att skicka hem den till Sverige igen. Nästa dag tillbringar jag med att packa in den i en trälåda, medans Don ringer sina kontakter. Tyvärr visar det sig att det bästa pris han kan få fram är 2000 USD för att få cykeln till Sverige. Efter att själv ha spenderat ett par timmar vid telefonen inser jag att priserna verkar ligga där. En stor suck känner jag. Hur ska jag göra nu? Ringer till tullen och hör vad som krävs för att sälja den i USA. Plötsligt erbjuder Don mig att lämna cykeln där över vintern. Om jag vill lagar de den till nästa år och jag kan fortsätta. De andra alternativen blir att ta reda på om det går att sälja den på plats eller så skrotar jag den. Jag bestämmer mig för att lämna KTM:n i Alaska, vilket av de tre alternativen jag väljer återstår att se.

Nu står jag här "utan hjul". Bestämmer mig för att bli en backpacker. Ett par dagar senare inser jag att jag inte är rätt utrustad för ett liv som backpacker, har helt enkelt för mycket att bära på, det skulle bara bli en plåga. Hittar en flygbiljett med direktflyg från Anchorage till Frankfurt i Tyskland för endast 199 USD. Hade jag bestämt mig en timme tidigare så hade den bara kostat 119 USD. Det är helt otroligt, resa mellan Anchorage och Frankfurt för under 1000 sek. Planet går en vecka senare.

Bestämmer mig för att lifta för första gången i mitt liv. Har hört att det är så lätt i Alaska. Med fyra olika bilar tar jag mig ned till Seward som är ett kustsamhälle söder om Anchorage. Behöver aldrig vänta mer än 10 minuter på lift. I Seward reser sig bergen direkt och brant upp ur havet. På topparna ligger snö. Det är mycket vackert. Det är mycket fisketurism och nere vid hamnen visar folk stolt upp vad de fångat under dagen. Plötsligt ser jag en person som har, precis som jag, alldeles för mycket kameror runt halsen. Tänker inte mer på det utan fotar det jag vill. På campingen ser jag personen igen. Det är San Hwan Kim från Sydkorea. Han är reporter och håller på att göra en bok om att resa i Alaska. Jag blir erbjuden att åka med i hans bil de närmaste dagarna, ett sådant erbjudande kan man ju bara inte tacka nej till.

Nästa dag åker vi en kort bit till Russian river campground. Den ligger precis där Russian river och Kenai river möts. Här hittar du något av alaskas bästa fiske, vilket givetvis gör att det är mycket folk. Det brukar kallas "Combat fishing" pga att man står så nära varandra. Tyvärr kommer vi i slutet av ett så kallat "run", nästa kommer några dagar efter vi lämnat platsen. Ett "run" innebär att massor av lax simmar uppströms för att lägga rom och mjölke och sedan dö. Olika laxarter kommer i olika "run" vid olika tider under sommaren. Även om vi kommer emellan två stycken så ser vi mycket lax i vattnet och på fiskarnas krokar. Vid den här platsen får jag några av mina absolut bästa upplevelser under resan. En kväll när vi är på väg till Russian river falls, vilket är små vattenfall eller en mindre fors om man vill se det så, berättar folk för oss att de sett mamma grizzly med tre ungar. Vi sitter där och väntar men ser inga björnar, däremot lax som hoppar. Nästa kväll försöker vi igen, efter fyra timmar ger vi upp. Vi går sakta därifrån när vi plötsligt hör någon jaga efter oss och ropa, "they are here they are here". Ibland ska man ha tur. Vi skyndar oss tillbaka och där är de. På 20 - 30 meters håll ser vi mamma grizzly simma efter fisk medans ungarna sitter vid stranden. Efter ett par minuter blir det för mycket folk och björnarna ger sig av.

Tidigt nästa morgon går jag ned till vattnet med mina kameror. Jag möter några fiskare som frågar om jag sett björnen. "Nej" svarar jag, var är den? "Där stigen slutar" svarar de. Jag skyndar iväg. Plötsligt ser jag några som vinkar till mig att inte gå vidare utan att komma till dem. Jag vadar ut i vattnet. Där sitter han, uppe på ett fiskrensningsbord. Biter i en träborste och gummimattan som ligger på bordet. Där står vi, kanske 7 personer på 30 meters håll och tittar på björnen. Det är en ung brunbjörn, eller om du så vill grizzly. De berättar att den hållit till här dagligen en tid. Fiskarna och björnen samsas om utrymmet. Jag ser samma björn vid två till tillfällen. Ena gången har han kört iväg fiskarna längs floden och tagit deras fångst och matsäck i beslag. Folk håller sig på 50 - 100 meter och fortsätter och fiska.

I Kenai är det dipnetting som gäller. För att få vara med här måste man vara invånare i Alaska. Dipnetting innebär att man har en jättehåv. Ca en meter i diameter och flera meter lång. Sedan vadar man ut i vattnet lägger ut håven och låter helt enkelt fisken simma in i den. Det är en folkfest för gammal och ung. Hela familjer campar på stranden. Här får vi veta att över 100 000 laxar har simmat upp i Kenai river ett par dagar innan. De har någon form av utrustning på botten som känner av hur mycket fisk som passerar. För många invånare är fisket och jakten viktigt, de får helt enkelt mycket av sin mat härifrån.

I Homer lämnar jag San. Homer är ett litet trevligt samhälle. Precis som Seward är det mycket fisketurism. Här finns också mycket konst och hantverk.
Bestämmer mig för att försöka lifta tillbaka till Anchorage. Det visar sig vara lite svårare här. Får ganska fort ett par kortare skjutsar. Sedan blir det några timmars väntan. Till slut stannar en Cheva pickup från 1953, en mycket fin gammal bil. Det är Ken, han säger att han kan hämta mig om en eller två timmar. Då ska kan åka hela vägen till Anchorage. Jag stannar kvar och försöker få lift. Ken lovar att komma tillbaka för att se om jag haft någon tur. Efter en timme dyker han upp igen. "Kan du hjälpa mig att jobba" frågar han, jag måste plocka lite jordgubbar. Det tar bara 15 minuter och jag vill ta med några till mina vänner i Florida avslutar han. "Var är det här" undrar jag. "Hemma hos mig" säger Ken, två miles utanför stan och en bit in i skogen. Hmmm ska man följa med en främmande människa till hans hus som ligger i skogen.
Jag tittar på Ken och ser en smal och spinkig 50-åring med stora glasögon hämtade direkt från 70-talet, sedan bestämmer jag mig för att hänga på. Han bor ett par tre hundra meter från stora vägen, han har några hundra meter till närmaste granne. Det första han vill är att visa mig källaren. "Förra ägaren gjorde ett så fint växthus i källaren" säger han. Jag föreslår att han ger mig en bytta så jag kan plocka jordgubbar i stället. Ken är en lätt yrig person som springer fram och tillbaka, glömmer saker osv. Till slut är han klar. "Nu ska vi bara köra lite längre bort i skogen här och lämna ett brev till en granne", säger han. Jag vill inte åka längre in i skogen med gubben tänker jag, vad ska jag hitta på. "Jag måste pissa", säger jag, så varför åker inte du och gör dina ärenden och hämtar mig sedan, föreslår jag. Innan vi åker frågar han om jag röker. Nu pratar vi inte cigaretter utan joints. "Jag gör det", säger han." Kan du inte leva med det, kan jag inte hjälpa dig" avslutar Ken. Jag hoppar in och vi far iväg. Under resan hem sätter han i sig fyra öl och röker ett antal joints. Det är så att jag blir aningen rädd. Som tur är går allt bra, han kör mig ända fram till dörren.

Nästa dag sitter jag på planet till Tyskland.

Avslutning

Att resa är underbart. Livet blir längre, tre månader "on the road" är en evighet jämfört med tre månader hemma. Man ser så många nya intressanta platser, möter så mycket bra människor. Det ger hopp för mänskligheten.

Kanada är inte stort, det är enormt. I norra BC, Yukon och Alaska är det långt mellan stugorna. Vägen går rakt genom vildmarken. Man kan stanna nästan var som helst och lämna vägen och sedan gå, gå, gå och gå, det enda som finns är träd, björnar, älgar och andra djur. En och annan liten stuga kan man stöta på, men de får också tillhöra vildmarken.

Det är likadant när man kommer till Alaska, avstånden och storheten är något av det som först slår mig.
Människorna som bor här uppe är något utöver det vanliga. Trevliga och hjälpsamma. Det är nog en särskild sorts folk som dras till dessa trakter. Hjälps man inte åt i dessa glesbygder så gör man livet svårare för sig själv.

Från början av juni, när jag kom till Yukon, har jag max haft ett par dagars regn. Solen har lyst och temperaturen har varit mellan 20 och 30 grader.

Det är lätt att resa här. I de norra delarna bör man dock tänka sig lite för då det som sagt kan vara långt mellan service. Avstånden och all turism trissar även upp priserna en del. Kan man tänka sig att laga egen mat och tälta går det bra att resa relativt billigt ändå. I norra BC, Yukon och Alaska är det inga problem att slå upp tältet längs vägen. Bor du gratis sänker du kostnaderna rejält. Jag vill påstå att prisnivån inte är högre än i Sverige.

Det jag kommer att komma ihåg bäst är troligen alla möten, långa som korta, med människor. Förstås även björnarna.

Som en viss reklam säger. Just do it!!!!
/Mattias

PS Lite bilder är nu upplagda, fler kommer! DS

Uppdaterad 2004-08-04