Värt att veta


Hur är det att ta med en motorcykel utomlands?

Mina erfarenheter är bra. Det har inte varit några problem. Det är några saker att ta reda på och ordna med. Bland annat om det behövs ett Carnet i de länder du ska besöka. Detta är en handling som ska garantera att du inte säljer motorcykeln i landet utan att betala skatt för den. I Sverige kan du skaffa det hos Kungliga Automobilklubben samt Motormännen. Inför resan i Sydamerika köpte jag mitt Carnet hos Kungliga Automobilklubben. Det kostade 3 500 kr (2002). Detta är pengar som går förlorade. Det gällde ett år och jag var tvungen att lämna tillbaka det när tiden gick ut. Hos motormännen kostade Carnet mindre, men man är tvungen att deponera en stor summa pengar. Pengar som man sedan får tillbaka om man har med fordonet hem igen. Beroende på vem man frågar kan man få olika svar huruvida det behövs Carnet i vissa länder. I Sydamerika ska det inte behövas i något land mer än i Ecuador och här bara när du fraktar motorcykeln med flyg. Att köra in i landet går bra utan. När jag skulle flyga ut min motorcykel härifrån ville de se mitt Carnet. Det finns de som klarat sig helt utan men oftast går allt smidigare och fortare med.

Övriga dokument

Ta med ett registreringsbevis som visar att du äger motorcykeln. Detta bör vara översatt till engelska. Ska du köra i Sydamerika går givetvis spanska bra.

Att kunna uppvisa ett internationellt körkort är alltid bra. Kan köpas av bl.a. Kungliga Automobilklubben.

Försäkringar

Försäkring kan vara ett problem på många håll. Din svenska trafikförsäkring gäller inte i många länder utanför Europa (om något). Jag hade dock inga svårigheter att få trafikförsäkring i Sydamerika. Kostnaden låg runt 1000 kr per månad. När det var dags att förnya försäkringen för Nordamerika valde jag att låta bli och körde utan trafikförsäkring. Bolaget jag använde mig av heter Motorcycleexpress, de var mycket hjälpsamma med bra service och jag hade även fått  en försäkring för Nordamerika om jag önskat.

Som alltid när man reser är det bra att ha en sjuk- och skadeförsäkring på sig själv. I hemförsäkringen ingick det här för mig under ett års tid för ca 600 kr per månad (2004).

Frakt

Efter att ringt runt och hört mig för valde jag att skicka motorcykeln med båt framför flyg. Med de priser jag fick var båt betydligt billigare. Jag betalade 7000 kr och använde mig av ett rederi som heter ECU-line. Då hämtade de motorcykeln med lastbil hemma hos mig och jag plockade upp den i Valparaiso, Chile. Frakten tog sex veckor. Senast två veckor innan ville de veta när jag skulle skicka motorcykeln. Frakten dit gick med containerbåt vilket gjorde att jag var tvungen att packa in den i en trälåda. På hemresan från LA, USA använde jag mig av rederiet Wallenius Wilhelmsen. De fraktar mycket bilar och använder sig av Rorofartyg. Nu räckte det att låsa alla packlådor ordentligt samt lämna den som den är i hamnen. De kör motorcykeln av och på. Hemresan för motorcykeln kostade 6000 kr. När du är på ”andra sidan” och ska hämta ut den måste du hämta vissa dokument hos rederiets kontaktpersoner, bl.a. Bill of laden. Sedan krävs ett besök hos tullmyndigheten. Därefter får du åka tillbaka till hamnen och kan till slut få ut din pärla. Räkna alltid med olika hamnavgifter.

Polis

I en del länder kan polisen ge dig problem. De ser minsta lilla fel och kräver dig på böter. De är korrupta och kan komma med alla möjliga anklagelser. På många håll är det hela en förhandlingsfråga. Var en tuff förhandlare och pruta. Tag hans namn och säg att du känner chefen. Lämna aldrig ifrån dig original av pass och körkort eller andra viktiga saker. Då är du genast i deras våld. Ha med papperskopior som du ger dem. Se till att stanna på så offentlig plats om möjligt. I Panama blev jag stoppad för att jag kört över en heldragen linje. De begärde 50 dollar, det slutade med att de tog 10 dollar i egen ficka. På liknande sätt slutade det även i Nicaragua. Här borde det dock ha varit möjligt att fortsätta åka utan att stanna. När jag väl stannat kunde jag inte se några fordon eller någon radio. Troligen hade de aldrig kunnat göra något.

Tull & gränsövergångar

Att ta sig in och ut i olika länder kan vara en baggis men det kan också vara många timmars obegriplig byråkrati. Går det bra visar du bara upp registreringsbevis, körkort och pass. Hjälper de att förstå papperna, talar om färg, märke o.s.v. på motorcykeln. Visa alltid så lite som möjligt. Vill de ha något är det bättre de får fråga. Ibland är det även en viss kostnad. Det här kan vara klart på 15 minuter. I Nicaragua och Honduras är det en helt annan historia. När du kommer här blir du ”överfallen” av de som ska hjälpa dig. Även om du vill klara det själv så är det värt att ta hjälp.  Många gånger finns det ”auktoriserade” hjälpredor som har en namnbricka. Välj en sådan. Gör upp om priset. Ger du 5 dollar får de bra betalt, ett par tre är okej. Hjälpredorna får ofta gå före i kön samt att de vet var du ska gå. Ibland måste man ta sig till fem olika kontor, dessa kan ligga utspridda. Med hjälp går det garanterat snabbare. Anländ till tullen på morgonen/förmiddagen så du slipper vara klar när det blir mörk. Är det möjligt så undvik att köra i mörker. Det är mycket viktigt att du har en ordentlig uppsättning med kopior på alla viktiga dokument när du kommer till tullen (detta gäller generellt, inte bara här). De vill ha kopior. Det är inte alltid det finns möjlighet att kopiera på plats.

Ambassader

På flera ambassader jag har varit i kontakt med har de sagt att du måste ha det här dokumentet eller att de här reglerna gäller. Ta allt det här med en nypa salt. På en liten öde tullstation i Patagonien kan det vara helt andra regler som gäller. Bl.a. menade man på Chiles ambassad i Sverige att jag skulle vara tvungen att vänta sex månader på att ta in motorcykeln i landet när jag väl tagit ut den. Jag hade inga som helst problem att korsa gränsen vid flera tillfällen med bara några dagars mellanrum.

Motorcykeln

Beroende på var du åker kan det vara bra att ha vissa reservdelar med. Innan du åker kan det vara bra att kolla hur lätt det är att få tag på reservdelar. Självklart behövs även några verktyg. Även om jag inte är någon stor mekaniker själv anser jag att det är bra om du kan gör viss service och vissa reparationer själv. Att kunna byta olja och fixa en punktering är aldrig fel att kunna. För att slippa problem längre fram bör det bli en vana att varje dag kolla att skruvar är åtdragna, kolla oljenivån m.m.

Jag var hela tiden inställd på att ha hårda packväskor av aluminium. Tyvärr är det en dyr historia här i Sverige, 12 000 kr år 2001. I Tyskland var det ca halva priset, tyvärr hade jag redan påbörjat bygget av mina egna när jag fick veta det. De fungerade hyggligt men det finns några förbättringar att göra. Jag köpte ”vanliga lås” och satte på, efter ett par veckor på grusvägar slutade de att fungera. grund av allt damm. Hela paketet blev något brett, det skulle gå att få det smalare. En punkt på ena hållaren för den stora packväskan orkade inte riktigt. Fick svetsa det tre gånger under början av resan. Till slut lyckades vi förstärka det tillräckligt. I övrigt hade jag en KTM tankväska och en 60 liters vattentät packpåse över pakethållaren. I början av resan hade jag en femlitersdunk på varje sida av KTM:n. En med vatten och en med bensin. Dessa gjorde jag mig av med under resans gång. Man kommer långt på 28 liter och det var inga problem att hitta bensin. Placeringen var bra, se bild, bortsett från att det inte gick att ta med en passagerare om man kände för det.

Kort kom ihåg

Behövs Carnet? Registreringsbevis översatt till engelska. Mc Försäkring? Sjukförsäkring? Internationellt körkort? Kopior på viktiga dokument som, pass, körkort, registreringsbevis. Tillgång på reservdelar utomlands, respektive att ta med. Daglig service